Tager man fiskbenen och lägger dem i en korsväg vid midnatten, så får man af hvarjehanda underliga tecken reda på, hvem man med tiden får till äkta.
Detsamma, eller åtminstone hvad yrke ens blifvande make har, får man veta, om man noga betraktar de former, falaskan på kolen i spiseln antagit under julnatten. En bok betecknar då en prest, en spade en trädgårdsmästare, en sax en skräddare, o. s. v.
Tömmer man ägghvita i ett glas vatten julaftonen, och om morgonen, innan man talat eller förtärt något, ger akt på de figurer, hvitan bildat i vattnet, får man reda på detsamma.
Eller om man i solnedgången sopar stugan från alla fyra hörnen och betäcker sophögen midt på golfvet med ett fat och lägger örat till och lyssnar, så kan man af de olika ljud, man hör, sluta till sin blifvande mans stånd. Om då t. ex. en hammare bultar, en bössa skjuter, eller en klocka knäpper, betyder det, att man blir gift med en smed, en jägare, eller en urmakare, o. s. v.
Intet “kringgöra”, såsom nysta, spinna, svepa hö åt kreaturen o. d., må göras på julaftonen eller juldagen, ty det bringar intet godt med sig.
Det öfverblifna stycket af julljuset bör förvaras och är ett säkert medel för spruckna händer och läppar.
Med ölet, som blifvit öfver julaftonen, smörjas oxarnas “mankar” juldagen, så få de ej sprickor under sommaren.
Bränvinet, som stått på bordet julaftonen, gömmes och slås midsommarsblomster, då deraf blir ett godt läkemedel för alla yttre åkommor.
Vid den stund på julnatten, frälsaren föddes, delar sig ljuslågan i två delar och försvinner i luften.
Stiger lågan från julbålet, julottan, rätt upp i höjden, blir det god årsväxt; men en dålig skörd, om elden kastar sig åt den ena eller andra sidan, eller bålet mycket ryker och ej vill brinna.
