218
Skriker ”Tillekorpen” (Spillkråkan) in i byarna, eller sätter sig på stuguväggen, förestår kall vinter.
Så lång den sak är, som man håller i handen, när man först om våren ser Sädesärlan, eller första gången hör ”Spånnkäringen” (Nattskärran) ”spinna”, så långt lin får man det året.
När göken första gången höres om våren, frågar man honom:
”Gök på qvist!
Säg mig visst,
Hur många år,
Jag ogift skall gå;”
då han gal så många gånger, som år återstå, innan man får träda i brudstolen,
Sitter ”Täklingen” (Hus-sparfven) och pillar på fönsterrutan, bådar det lik i huset.
Gal Tuppen midnattstid, betyder det eldsvåda, om han är varm om fötterna; men lik, om hans fötter kännas kalla.
Kallar man Ormen ”Buskål” eller ”Gullting”, gör han ingen skada. Sårar man en orm, utan att döda honom riktigt, så kommer han till lif, så snart solen gått ner, och vaktar sedan sin fiende i sju år för att hämnas. Den, som ”skiljt orm och groda åt”, eller befriat en groda ur gapet på en orm, så att hon blifvit vid lif, erhåller förmåga att, genom sin blotta närvaro, göra den svåraste förlossning lätt öfvergående. Har man otur i älskog, må man lägga en ormgadd under tungan och söka få kyssa den, hvars kärlek eftersträfvas, så vinner man straxt hennes tycke.
”Tennormen” (Ormslået) är ”ormens läkare”, och kommer efter solens nedgång och sätter lif i den orm, som blifvit slagen, utan att hufvudet krossats sönder.
Träffas en ”Todise” (Tordyfvel) liggande på rygg, skall man vända honom rätt igen, så får man nio synder förlåtna.
Kommer ”Jungfru Marias Nyckelpiga” (Coccinella septempunctata) oförmodadt flygande på handen, men genast flyger bort igen, så spår hon vackert väder, Stannar hon qvar och
