Vattenklöfver (Menyanthes) och Neckrosor (Nymphæa) tillhöra Necken, och äro farliga att plocka, ty man kan då komma i Neckens våld.
Djuren och deras märken.
Djuren hafva många märken med sig, och flera djur få ej nämnas vid deras riktiga namn, ty då göra de skada.
Vargen må ej kallas med detta namn, ty då ofredar han boskapen. På den tiden han kunde tala, sade han till menniskan:
”Kallar du mig varg,
Blir jag dig arg.
Kallar du mig gull,
Blir jag dig hull”.
Man skall derföre kalla honom: ”Gullben”, ”Tusse”, ”Gråtass”, ”Gråben” eller ”Den grå”, så gör han ingen skada.
Af samma orsak benämnes Räfven ”Mickel”, ”Gullfot”och ”Varskott”.
Tjuta hundarna nattetid, bådar det för dödsfall eller eldsvåda.
Om Lecksen (Lekatten) ”äter boskapen”, så att de om våren få nakna fläckar på huden, så må man skaffa sig ”tvelettade” (tvåfärgade) kreatur, ty Lecksen rörer ej den boskap, som har två färger liksom hon sjelf.
Hökar och ugglor, uppspikade öfver stalldörren, bevara hästarna för koller.
Korpen och skatan må ej ofredas, och ingen nedrifva deras bon; ty då skatan kunde tala, sjöng hon:
”Den, som rubbar mitt bo,
Han skall mista en ko!”
Rifver någon ett skatbo, blir han skabbig. Höras skatorna ”skratta”, betyder det främmande. Sker det nattetid, bådar det eldsvåda.
Höres korpen ropa öfver gården, är någon olycka för handen. Kraxar kråkan nattetid, förebådar hon dödsfall. Likaså ugglan, när hon skriker invid husen.
