Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/228

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

220

När en ko kalfvat, skall stål ligga i botten på ämbaret, hvar gång hon dricker, tills man slutat att taga råmjölk. Eljest kan någon draga mjölken ifrån henne.

Utan stål må ingen försöka att hemta drakagods.

Då man går genom stora skogar, bör man bära stål på kroppen, ty annars blir man ”villad”.

Att spotta, såsom skyddsmedel.

Att spotta är af god verkan vid många tarfvor, och bör aldrig underlåtas: när man lägger sig att hvila ute på marken, — när man utslår orent vatten utom hus, — när man går öfver rinnande vatten, eller öfver ett ställe, der en häst vältat sig, — då nan går i och ur badet, — då en häst skakar sig, — då man sätter betslet i munnen på hästen, — när man tager på sig ett klädesplagg afvigt, — och när man kryper under ett led eller kullfallet träd.

Försigtighetsmått och skyddsmedel för husdjuren.

Vid slåttern qvarlemnas här och der några grässtrån, ty annars får man dålig höskörd följande året.

När höet är inbergadt, skall slåtterfolket dansa i ring omkring ladan, så blir fodret drygt.

Om hösten stoppas några höstrån i koskällan, hvilka gifvas kon, då skällan påbindes om våren, så gå både ko och skälla gerna hem om qgvällarna.

Då en ko kalfvat, låter man kalfven slicka kon, och första gången kon mjölkas, lägges stål i byttan, Äfvenså bör kon få smaka på den första råmjölkspannkakan och den första smörgåsen, — så kan ingen skämma mjölken.

Då man säljer mjölk, tager man tre skedar tillbaka, på det ingen må kunna draga mjölken ifrån en. Likaså bör man lägga eld i all mjölk, som bäres ur huset, på det att, om kon går öfver vilddjursspår, vilddjuren ej må få makt med henne.