Har ett kreatur blifvit bergtaget, går man till det berg, der man förmodar att trollet har sim bostad, och skjuter tre skott med löst krut, då djuret oförtöfvadt lär komma till rätta.
Är något af kreaturen ”modstulet”, så att det ej vill äta och dricka, så botas det om man räknar baklänges från tjugu till ett, och för hvarje nummer, som nämnes, pekar på det sjuka djuret. Hjelper ej detta, så klippes tre kors, ett i hufvudet, ett på bogen och ett öfver korsländen, hvarefter man skär kreaturet i ”romptången”, så att några bloddroppar utsippra, hvilka gifvas kreaturet in.
Om man gifver kreaturen krut och vargträck, när de utsläppas på bete om våren, så röras de icke af vargarna. Lägger man ett saltkorn i mjölken, hvar gång sådan bäres bort, gör det samma verkan.
Då man skalar äpplen, rötter eller potates, må man icke taga helt skal rundtomkring, ty det kreatur, som sedan äter dem, får ”kringsjukan”.
Slår man ett kreatur med en vriden vidja, får detsamma ”tarmlopp”.
Ett kreatur må ej ”ynkas” (beklagas), när det slagtas, ty då dröjer det länge, innan det dör,
Om ett kreatur, som slagtas, icke lätt dör, skall den, som håller det i hufvudet, säga: ”dö, dö; ty dertill är du kommen!” — så dör det genast.
Om man biter öfver det ställe, der det synes rycka i köttet, när huden afdrages ett slagtadt kreatur, blir man icke mörkrädd.
Några andra försigtighetsmått att iakttaga.
En flicka skall icke se sig i spegeln, sedan det blifvit mörkt, ty då förlorar hon karltycket.
En ungkarl bör ej skänka en flicka sax eller knif, ty då skär han sönder kärleken.
En hafvande qvinna må ej se i en öppen kista, ty då blir barnet harmynt.
