Om husbonden sjelf sår linet, och hustrun, hvitklädd, åtföljer honom under det han sår, så blifva väfvarna hvita.
Eller ock må hustrun så linet men, innan hon börjar sådden, med stål och flinta slå eld på fem fnöskbitar, af hvilka en lägges i hvarje hörn och en midt i linlandet, så brinner ej linet upp i pörtet.
Hvisslar man i det rum, der mjölk förvaras, så blir det ingen grädde på mjölken.
Man får ej blåsa i ugnsgluggen, när man tänder eld i ugnen, ty då blir det blåsor på brödet.
Går man upp i kyrktornet utan att taga i klockorna, så får man värk i benen.
Går man öfver en graf och har ett öppet sår, så läkes det aldrig.
Skär man naglarna, må man skära i något annat, innan man bortlägger knifven, eljest får man ondt i fingrarna.
Några förebud och märken.
Om en yngling första gången står fadder åt en flicka, och en ungmö åt en gosse, hafva begge lycka i frieri.
Äta en gosse och en flicka af samma bit, blifva de snart kära i hvarandra.
Finner man tre hela rågkorn i en brödkaka, eller en ärtskida med nio ärter, och lägger dessa fynd öfver dörren, så kommer ens tillkommande make att hafva samma dopnamn som den, som först träder in genom dörren.
Man gör af blånor tre små bollar, som läggas bredvid hvarandra i spiseln, och tänker härvid på tre personer, af hvilka man skulle vilja hafva en till make. Med den, hvars linboll brinner sist ner, blir man gift med tiden.
Om man tager ”brusklappen” ur bröstbenet på ett får, som slagtas, och kastar honom i taket, så bli, om han fastnar, de personer gifta, på hvilka man tänker; men faller han ner, så blir ingenting af äktenskapet.
