226
Några Botemedel för sjukdomar.
Kallsvulster eller ”flenhus” gå bort, om man låter någon, som är född med tänder[1], bita öfver utväxten.
Den, som fått ”Knarren” (sensträckning), lägger sin arm ”ändlångs” på en tröskel, och tvärsöfver armen läggas tre halmstrån, hvart och ett med tre leder. En person, som ej får vara slägt med den sjuke, afhugger med en yxa i ett tag den första leden på halmstråna, hvarvid den sjuke säger: ”Hvad hugger du mig för?” — “Jag hugger knarr'n ur din arm” — svarar den, som hugger. Detta upprepas tre gånger, en gång för hvardera halmleden, och är naturligtvis ett säkert botemedel.
Ungefär på samma sätt hjelpes ”Stolsteg” (Hordeolum). Den, som plågas häraf, sätter sig på en huggstubbe, eller en stol med tre fötter, under det en annan person, af motsatt kön, ställer sig bakom den sjuke med en trebandad qvast och täljer derpå, i det han säger: ”Jag täljer, jag täljer”. — ”Hvad täljer du för?” — frågar den sjuke. — ”Jag täljer stolsteget ur ditt öga”. — Äfven detta upprepas tre gånger, för att medföra önskad verkan.
Är någon plågad af vårtor, tager han en ärta för hvarje vårta och rullar dem ”ansyls” kring vårtorna och kastar derpå ärterna i en afsides liggande källa. När ärterna äro förmultnade, äro ock vårtorna borta.
Får någon hastigt håll i bröstet, bör han dricka varm mjölk med jernfilspån, skafda af en ”hållhake”.
Kikhostan botas, om man låter det sjuka barnet dricka uppkokt mjölk ur kyrknyckelen.
För gulsot tages en knifsudd kalkgrus, som blifvit skrapadt från norra kyrkoväggen, och gifves den sjuke in.
Torsk hos barn kureras genom att pensla rufvorna i munnen med bläck, som stått i sakristian.
- ↑ För många år sedan bodde på allmänningen Axsjöåsen i Qvistbro socken en gammal skogvaktare, som sades vara ”född mod tänder”, Till honom valfärdade hjelpsökande långa vägar, till och med från Småland.
