230
tagit konungen af Vestgötarne vid det två och en half mil härifrån belägna Ramundeboda, gjordes första rasten, under färden genom Nerike, vid Grimstenen, Då hände det en gång, att konungens häst, som var bunden med grimskaftet vid en i stenen inslagen jernögla, blef skrämd, ryckte jernöglan ur stenen och tog till flykten. Men lång blef icke hans frihet. Han eftersattes af de raska Vester-Nerkingarne, som snart upphunno och återförde honom till konungen, som i glädjen häröfver, och till ett minne af händelsen, befallde, att häradet derefter skulle kallas för Grimstens härad.
2. Drakröret på Botåsen.
I Hackvads socken, mellan Skarby och Helgesta byar, ligger den med ek och hassel beväxta Botåsen. Stället, som, bland andra lemningar efter forntida odling, äfven har en domarering af nio manshöga stenar, har fått sitt namn af en konung Bote, som här haft sitt hof, eller ock här blifvit begrafven, hvilketdera nämner icke sagan. Gamla män i trakten minnas ännu stubben efter ”Kung Botes ek”, under hvars lummiga grenar Bote skall hafva setat och åsett "när Helgesta brann”. Nära intill den omnämnda domareringen ligger ett kummel, eller stort stenrör, kalladt Drakrösan. Som man hör af namnet, ligger derunder en skatt, som vaktas af en drake. För ett par mansåldrar sedan skulle en karl en mörk höstqväll gå ifrån Skarby till Helgesta, och tog för ginstigens skull vägen tvärsöfver Botåsen. Kommen nära Drakrösan, får han se stenröret öfvertäckt med en myckenhet guld och silfver, och öfver all denna herrlighet flammade en hög lågeld. Mannen kände, oaktadt sin häpnad, en stor lust att bli egare till en sådan rikedom, och som han hade hört att stål binder trollens makt, fattade han qvickt sitt beslut och kastade sin fällknif i den fladdrande lågan, som ögonblickligen slocknade. I mörkret, och då en god del af hans mod släcktes tillika med elden, grep han till sig hvad han i hast kunde komma öfver, och begaf sig i fyrsprång derifrån. När han kom hem, fann han ”drakgodset”
