mestadels bestå af konstigt formade silfverbägare; men rikedomen blef hvarken honom eller hans efterkommande till någon välsignelse, ty de skola alla ha dött i armod. Sedan dess har ingen haft håg att göra om försöket, ehuru en och annan ännu ibland ser ”drakrösan brinna”.
3. Edsbergs kyrka.
Förr i tiden, isynnerhet då våra äldsta kyrkor byggdes, herrskade mycken trolldom i landet. Det finnes väl få kyrkor, som icke med deras uppbyggande ha förknippad en sägen om en föregången strid med hedna makter.
Då Edsbergs kyrka skulle byggas, var det beslutadt att lägga henne på en höjd, ett stycke söder om der hon nu ligger, eller i nu varande Edsbergs bys gärde. Byggnaden började, men hvad som uppfördes om dagen, fanns alltid nedrifvet följande morgon, och på detta sätt fortgick det i flera dagar. Byggningsmännerna förskräcktes, folket blef oroligt, och i betrycket anställde man en fest åt den heliga jungfrun, med åkallan och bön att hon ville med något tecken från himmelen tillkännagifva, hvar Guds vilja var att kyrkan skulle byggas. Och se! på sjelfva midsommardagen snögade det på den fläck, der kyrkan nu står; och — tillägger sägnen — fastän det sedan blef en mycket varm sommar, smälte aldrig den snön, utan förvandlades af solstrålarna till ett isberg, som låg qvar, tills man der började bygga på kyrkan.
4. Ruggabron.
Nyss före reformationen lefde i Strengnäs en biskop, som hette Conradus Rogge, eller biskop Cort, som han gemenligen kallades af folket. Det var en skicklig och kraftfull man, som höll sträng tukt i stiftet, der han reste omkring och såg till att allt skedde efter hans befallningar, och besökte under dessa resor som oftast Riseberga kloster. Under en sådan embetsresa hade han, vid något tillfälle, i Tångeråsa socken köpt tre torp, som han gjorde till en stor egendom, den han bebyggde
