232
och kallade Trystorp[1]. Men från Riseberga till Trystorp är det långt omkring Logsjön, och som biskopen icke var ovan att bygga underjordiska vägar — han hade förut anlagt en sådan under Mälaren, från Strengnäs till sitt biskopssäte Tynnelsö — gjorde han en underjordisk gång ifrån klostret till Trystorp under Logsjön. Naturligtvis kunde denna väg icke upplåtas för allmänheten, hvarföre äfven en väg anlades ofvan jord, och är det densamma, som ännu går till Trystorp, omkring Logsjöns norra och vestra strand. Öfver en bäck, eller den tiden en liten å, som straxt nedanom Riseberga rinner från söder mot norr, lät han bygga en bastant bro af gråsten. Bron kallas än i dag för Rogges bro, eller vanligare ”Ruggabroa”. Icke långt efter biskop Rogges död måste katolska läran vika för den rena kristendom, som predikades af Luther, och Riseberga fick dela lika öde med de andra klostren i landet. Från klosterkyrkan skulle nu en af klockorna föras till Edsbergs kyrka för att sammankalla folket att höra den nya sanningens ord; men biskop Rogges kraftfulla ande tycktes vara verksam på jorden ännu efter döden, ty när de, som förde klockan, kommo midt på Ruggabron, stjelptes lasset af en osynlig hand, och klockan försvann i bäcken. Mången har sedan sett klockan, och en och annan har till och med lyckats få henne till hälften upp ur vattnet; men alltid sjunker hon tillbaka i djupet, gäckande snikenheten och den nya tidens vanmakt.
5. Jättekastet vid Ulfgryt[2].
I Garphytteklint bodde i forna dagar en jätte, som hette Rise, en fredlig och godmodig bergakung och dertill stor byggmästare, så att han säges ha byggt Riseberga kloster. Men liksom alla af jätteslägtet, var han en stor hatare af kristendomen och den kristna gudstjensten,. Sedan Örebro kyrka
