242
antecknad och förvaras bland kyrkans handlingar. — “1759. Natten emellan d. 17 och 18 Febr. sedan Soldat-Enkan S. Ingebor Pers Dotter i Wja Soldatstufva, några dagar förut, förspordt sin Man Lars Widing wara i Pomern genom döden bortgången; Monde wid pass kl. 12 om natten, hennes Mans gestalt ell. Skepelse i blå kläder inkomma i Stufvan; satte sig nu på bänken, nu på en kista vid Sängen, tidt suckande, Hustrun kände granligen sin mans gestalt och thess manlige åtbörder, i thet klara Månskenet, hafwande med sig en stor hop blåklädde Camrater, snart stufvan full, doch i liknelse ej större än gåssar om 10 a 12 åhr; thesse gingo ut och in genom dören, talande och mumlande sins emellan; theraf hustrun doch intet förstod. S. Ingebor, som låg rädder i sängen, läste åtskillige Böner; bad äntel. then Döde hamnen i Herr-namn gå till sitt rum etc. Men han lutande sitt hufwud öfwer henne i sängen, suckande tog med bägge händerna vid hennes Kinder. Änteligen kom hustrun ihog, thet hon dagen förut lemnat sin mans skinpäls til salo åth granndrengen Göstaf Wijberg med hvilken hennes man hemmavarande ej gerna dragit öfverens; yttrar sig då till skepelsen: Gack din wäg, jag skal så snart dager bljr taga din päls tilbakas igen. Der uppå sedan de inne warit ungerfär 2½ ell. 3 tjmmar, gingo de allesammans sin koos. S. Ingebor af Christ-beskedelig frägd, har sjelf thenna händelse med flere omständigheter berättat mången äfven mig G. Herdman”.
16. Den bergtagna.
Samme prosten Herdman i Glanshammar har äfven antecknat följande händelse, från annexförsamlingen Ringkarleby: ”Anno 1724. Tredje dag Pingest om aftonen, gick Pär Olss Dotter Marja i Sjågstad uth at låcka hem Boskapen; men blef i Norrby hagen Bergtagen; hörde 2 tjmar widlag sin Faders ropande innan hon slapp uth, hvilket skjedde om fredag moroonen i Solgången. Flickan Marja var då 16 åhr gammal; j berget ej annat sedt än en Guma, som wid en spånstohl satt och span: flickan ropat: släpp mig uth min fader ropar mig, —
