Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/251

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
243

Aftonen förut har Erich Pärs son Anders i Sjågstad mött en lång nakot karl, som efter hans tycke hade ögon, stora som en mässingskiettel; Mötet skjedde vid Götavi-hällar el. Björskogshällar[1].

17. Gasten vid Nasta.

En qvinna, vid namn Ingrid i Nasta, i Ringkarleby socken, hade, i början af förra århundradet, tid efter annan i hemlighet framfödt trenne oäkta barn, hvilka hon alla mördat och nergräft i skogen. Men en dag kommer en gast, i ett spädt barns liknelse, fram till gården och förföljer den onaturliga modren med skrik och jemmer, tills hon, rörd af ånger och medlidande, tog honom i sina armar och lade honom till bröstet. Härigenom röjd, bringades hon till bekännelse, och blef för sina brott bränd vid afrättsplatsen på Kägglan.

18. Riddaren och Bergtrollet.

Det var för många år sedan i Nerike en riddare, som skulle fara till julottan. Som han hade lång väg och gerna ville vara i kyrkan till första ottan, red han, åtföljd af sin stallknekt, hemifrån straxt efter midnatt. Men kommen ett stycke på väg, kände han sig sömnig, hvarföre han tillsade drängen att rida förut, under det han sjelf steg al hästen och satte sig att hvila vid ett berg, der han insomnade. När han så setat en stund, kommer en storväxt qvinna och bjuder honom att följa sig in i berget. Inkommen ledsagar hon riddaren fram till sin man, jätten, hvarpå hon framsätter för sin gäst allahanda välfägnad, så i mat som dryck. Men riddaren, som var en försigtig man och väl anade rätta sammanhanget, vägrade på det bestämdaste att förtära det minsta af det, jättesan fram-

  1. Dessa båda, ur Glanshammars kyrko-archiv hemtade, berättelser hafva en viss märkvärdighet, så till vida, att de otvetydigt förråda den öfvertro och vidskepelse, som ännu under förra seklet herrskade hos de mera upplysta. Det lider nemligen intet tvifvel, och framgår oförstäldt al framställningssättet, att antecknaren, prosten Herdman, som var en af de dugligaste och kunnigaste presterna i Nerike på sin tid, varit fullt öfvertygad om de här skildrade händelsernas verklighet och sanning.