lust, småningom blifvit utträngda af valsen, polkettan, galoppen m. fl. salongsdanser, naturligtvis i den bedröfligaste karikatyr, är det en fröjd att finna den nationella Hambopolskan lefvande med friskt lif, och att se henne ännu dansad med både styrka och behag.
Det återstår att i detta ämne hänvisa dem af våra läsare, som skulle vilja taga någon kännedom om andan i den nerkiska folkdans-musiken, till den senare delen af musikbilagan, hvarest som profstycken meddelas under N:o 6, en äldre bröllopsmarsch, fordom mycket föredragen i södra och vestra Nerike, samt under N:ris 7—10 några äldre och yngre polskor, allasamman infödda Nerkingar.
XXIV.
FOLKSPRÅKET.
Besinnar man att Folkspråket, utom sin egenskap af vigtig hjelpkälla för den fosterländska språkforskningen och fornhistorien, just utgör den yttre form, hvarunder folkets tänke- och föreställningssätt framträder, och att endast genom att taga folkspråket till hjelp det blir oss möjligt att göra folkets föreställningar till våra egna, hvilket åter är vilkoret för en oförvillad uppfattning af folklifvet i dess många egenartade yttringar, — så inser man lätt hvilket framstående rum folkspråket intager bland våra fornminnen, och att det mest utmärkande i landskaps-idiomet ej bör saknas i en afhandling, som, likmätigt sitt föresatta mål, söker att redogöra för alla inom landskapet befintliga forntidsminnen,
Genom Nerikes Fornminnes-Förenings verksamhet äro redan omkring 8000 allmogeord upptecknade och således en icke obetydlig grundval lagd till en omfattande Ordbok öfver Nerikes-målet. I dessa samlingar finner man en mängd högst ka-
