268
Och sa’: du skall sjelf dem slita.
Men när han kom hem, då var det i gång,
Bänkar och bord i vildaste språng.
Hurra för mej! —
Det säger jag dej,
Den dagen han glömmes aldrig.
Trätan hon stod i dagarna tre,
Och alltjemt så vardt det värre.
Sist måste gubben falla på knä
Och kalla sin gumma — herre.
För när han kom hem, då var det i gång,
Bänkar och bord i vildaste språng.
Hurra för mej! —
Det säger jag dej,
Den dagen han glömmes aldrig.
Folkdanser.
Någon egen nationaldans eger Nerike icke, så vida man ej vill kalla den i Vester-Nerike fordom brukliga Sålingen för en sådan, Denna dans var dock på det hela ingenting annat, än en variation af den vanliga ringpolskan, liksom Slasa, Schulsa och Trafvareringen voro dylika förändringar af slängpolskan. Den nämnda Sålingen, som dansades i polsk-takt med åtskilliga turer, vändningar och stampningar, som icke med åskådlighet låta sig beskrifvas, utgjorde vanligen kronan på all dansglädje, och skulle ”mutatis mutandis” kunna kallas Cancan, omplanterad midt på bondlandet. Ännu mindre skiljde sig Slasa och Schulsa ifrån sin urtyp slängpolskan. Den lifliga och raska Trafvareringen, som ännu dansas någon gång, utföres af två par, och liknar den vanliga ”fyrpolskan”, ehuru med flera förändringar.
Begäret att efterapa de bildade klasserna har, såsom i allting annat, äfven visat sitt inflytande på allmogens dansnöjen. Under det alla gamla danser, så anslående för deras omisskänneliga uttryck af det kärnfriska folkets kraft och lefnads-
