Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

276

Interrogativa pronomina:
  Mask. Fem. Neutr. Plur.
Sing. N. Hokken l. okken, hokka l. okka, hokke l. okke, hokkä l. okkä.
G. Hokkens l. okkens, hokkas l. okkas, hokkes l. okkes.  
Sing. Hvem, hvem, hvað.  

Verberna.

I presens förekomma någon gång serskilda tempusändelser för plur., såsom vi komma, di sitta, di villa.

Första konjugationen företer ingen annan afvikelse från skriftspråket, än att imperf. bortkastar böjningsändelsen, t. ex. jag brukar, impf. jag bruka.

I andra konjug. förekomma vokalomljud i några verber, der detta icke är förhållandet i skriftspråket, t. ex.

Inf. Impf. Sup.
Låta latte latt.
Snärja snarde snart.
Ställa stalde stallt.
Svälja svalde svalt.
Värja varde vart.

Tredje konjugutionen är lika som i skriftspråket.

Fjerde konjugationen. Följande starka verber hafva i nerkiskan blifvit antecknade:

Inf. Impf. Sup.
Béð bað beðt.
Bli varðt vurti.
Bära bar buri.
Ge ga (gav) guvi.
Ligga låg legä.
Läsa las (sällspordt) (läste) läsi (läst)
Si såg sett.
Sitta satt sutti.
Skära skar skuri.
Stjäla stal stuli
Säja sað sagt (sajd).
Vara var vari.
Komma kom kummi.
Sova sov suvi.
Äta åt äti.