Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/283

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
275
3 Pers.
  Mask. Fem. Neutr.
Sing. Nom. Han. Ho. Dä.
Gen. Hans, hanses. Hännas, hännases.
D. A. Honum. Hänne, hänna. Dä.
Plur. Nom. Di. Gen. Deras, derases. D. A. Dom.  
Reflexivt pronomen:
Se (seg), sej.

Af barn till föräldrar och af yngre personer till äldre begagnas gemenligen Ni som tilltalsord[1]. I samtal med ståndspersoner säger bonden icke sällan Han och .

Indefinit pronomen:

En, i betyd. 1) man (engl. one, fransk. on): en ä sej sjolf nämst; 2) en viss, någon, i hvilken betydelse det har plur, éna: då va ena skojare te köra.

Possessiva pronomina:
  Mask. Fem. Neutr. Plur.
Sing. Min mi mitt mina.
« Din di ditt dina.
« Sin si sitt sina.
« Våran, vånn våra vårat våra.
« Éðran éðra éðrat éðra.

Pron, poss. vånn, absolute, begagnas för att utmärka husbonden, herren i huset: han ä inte hemmaveð i da vånn; han är icke hemma i dag vår husbonde.

Demonstrativa pronomina:
Mask. Fem. Neutr.
Den (den) den (den) (det).
Denhäre (denne) denhära (denna) dähäre (detta).
Dendäre (denne) dendära (denna) dädäre (detta).

Denhäre säges om den närmare, dendäre om den, som är fjermare.

  1. Ni är som tilltalsord eljest icke vitt omtyckt af Nerikesbonden, som hellre vill höra sig nämnas vid namn, eller rent af kallas för De, och det händer någon gång att han, på ett till honom adresseradt Ni, svarar med följande rimstump:

    “— — — — Ni —
    Dä kallte bónðn märra si,
    Når han inte visste hvað hó hette.”