22
Ättehögarnes inre anordning är i allmänhet den vanliga. En lerkruka, med aska och benkol efter det förbrända liket, står i midten af högen. För att skydda detta bräckliga omhölje från att sönderkrossas af nedrasande jord och stenar, äro några stenar stälda på kant omkring urnan och öfver sidostenarna en flat sten lagd som täckhäll. Är ättehögen större, så finnes ett litet rös af kullerstenar uppkastadt öfver grafurnans täckstenar, men der högen är mindre, saknas detta stenrör vanligen, och till och med sjelfva urnan, som blifvit ersatt på det sättet, att en liten fördjupning varit gjord i jorden och inklädd med små stenflisor, i hvilken grop qvarlefvorna efter det förbrända liket blifvit nedlagda och en flat stenskärfva lagd öfver alltsammans som lock. I afseende på högarnas storlek, eger mycken olikhet rum.
