Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
23

Då de största hafva en höjd af 14 till 15 fot och ett par hundra fots omkrets, höja sig de minsta knappt märkbart öfver jordytan och hafva ett omfång af endast några få fot. De ansenligaste ättehögarne i Nerike äro de begge Kungshögarne vid Konsta i Sköllersta, Segerhöjden och Siggekulle på den s. k. Kungsängen vid Stora Mellösa kyrka, och Thorshögen vid Skyberga i Hardemo. Den sistnämnda, belägen vid vägskilnaden straxt vester om Skyberga by, är enligt traditionen uppförd öfver en konung Thor eller Thore. Under de flitiga gräfningar, för hvilka denna vackra grafhög varit utsatt, har hittats en urna, i hvilken en sax och en brynsten voro inlagda[1]. Högen, ehuru mer än till hälften bortgräfd, mäter 15 fot i höjd och 225 fot i omkrets och är genom åsatt vite nu mera fredad för sköflingar.

Stenkumlens inredning är i det närmaste densamma som ättehögarnas, med den skilnad blott, att grafurnan här oftare saknas. Detta kan likväl till någon del bero deraf, att betäckningen, som omgifver urnan, icke föfmått så kraftigt motstå kumlens stenmassa, som ättehögarnas lättare jordbetäckning, utan fortare fallit tillsammans, dervid urnan söndersmulats och under tidernas längd förvittrat. Beträffande kumlens storlek, så är denna, liksom ättekullarnas, varierande i oändlighet. Under det att de största hafva en stenmassa, som måste uppskattas i tusentals parlass och hoars sammanhopande måste hafva erfordrat en hel menighets förenade krafter, äro de minsta icke större än de smärre stenrundlarna, från hvilka de ock i vanliga fall knappast kunna åtskiljas. Det märkligaste stenkummel inom Nerikes gränser är det vid Segersjö i Lennäs befintliga Haborsröse, vid hvilket sägnen velat fästa den romantiska sagan om Hagbard och Signe.

Förutsatt, att detta kummel verkligen är ett griftrör, hvilket likväl torde återstå, att visa, kan man vara öfvertygad om, att en förnämlig man här fått sin sista hvilostad. Den väldiga stenhögen, som ofta varit undersökt af snikna och enfaldiga

  1. Bergsten: Beskrifning öfver Hardemo och Hackvads socknar, s. 21.