väl i vanligaste fall reste der slägten eller byalaget hade sin grafplats. När en tilltagande odling sedan utjemnade ättekullarna, stensättningarna och andra graflemningar af mer förgänglig art, blef ofta den väldiga bautahällen ensam qvarstående. Detta är anledningen hvarföre vi träffa dessa fornlemningar lika ofta i åkrar och vägkanter, der nu ej ett spår synes efter forngrafvar, som bland ättekullar och stensättningar på de torra grusåsarna, hvilkas ofruktbara jordmån icke lockat till någon odling.
Inom Nerike äro bautastenarna ej sällsynta. De förekomma så väl ensamma som i flock, i senare fallet någon gång i stort antal, såsom på Odinsbacke i Askers socken, der icke mindre än tjugu stenar, ställda i fyra rader, stå på ett ställe. På Hamra gärde i samma socken finnes en samling af tio, på Ekåsen vid Bärsta i Hackvad en grupp af fem, och på den s. k. Gubbskogen, söder om Skäfvesund i Glanshammar, en dylik
