32
af tre manshöga stenar, hvarförutan andra bautaflockar och enstaka bautastenar förekomma, här och der öfver hela slättlandsbygden.
Af förestående afbildningar återgifver den första (sid. 29) den vackra gruppen på Skäfvesundsskogen i Glanshammar, den andra (sid. 30) den 9 fot höga Glåttrastenen på Stora Glåttra mark i Svennevads socken, öster om och invid stora landsvägen, som går åt Östergötland, och enligt sägen rest till minne af Glåttra, gemål åt konung Svender, som gifvit sitt namn åt Svennevad, och hvilkens grafsten, endast 3 fot hög, visas en half fjerdingsväg längre i söder vid afvägen till Haddebo. Den tredje (sid. 31) framställer en nära 7 fot hög och öfver 14 fot vid bautasten, kallad “Ölkannestenen”, på Nyble mark i Wintrosa socken.
Till forngrafvarna borde vi måhända äfven föra de runda stensättningar, som äro kända under namn af “domareringar”, “domaresäten”, “thingskretstar” o. d.; men som deras bestämmelse i detta som i andra hänseenden ännu är omtvistad och vi dertill trott det vara af intresse att känna, under hvilka förhållanden de förekomma i Nerike, skola vi redogöra för dessa fornlemningar under ett serskildt kapitel.
Nästan hvarenda slättlandssocken har att uppvisa färre eller flera graflemningar, på sina ställen till ganska stort antal. Sålunda träffas ättehögar, kummel, stensättningar, bautastenar än tillsammans, än de olika grafformerna hvar för sig, — i Götlunda förnämligast på Lungers och Hastaåsarne, i Glanshammar på den förutnämnda åsen, som går förbi kyrkan öfver Skjölfs och Skäfvesunds mark ut till Essundet i Hjelmaren, i Ringkarleby vid Nasta och Sjögesta, i Lillkyrka vid Kärrsta, i Hofsta vid sjön Lången på Korsta mark, i Tysslinge vester om kyrkan på Prestebols egor, i Längbro på Carlslunds egor, i Kil vid Norrhacka, norr om och vid Vallby söder om kyrkan, i Wintrosa Spånga, Prestgårds, Nybble och Götavi egor, i Hidinge å den s. k. Höga hed eller Lanna högar nära Sellven, i Knista på Nedra Östa, Bo och Knista bys mark, i
