34
hölls rättskipningen i äldsta tider under bar himmel; ofta på eller i närheten af fädernas grafhögar, eller inom serskildt helgade, med s. k. Veband (heliga band) omhägnade kretsar, ja äfven på vissa af flera resta stenar utmärkta thingsplatser. Det är det sistnämnda bruket, jemte ett i lagarna begagnadt uttryck att komma till things och rings, som förmodligen gifvit upphof till den föreställningen, att alla sådana runda stenkretsar skulle vara forna thingsställen, hvilket, efter hvad vi i det följande skola visa, svårligen kan ha varit förhållandet; ehuru vi icke mer än någon annan tilltro oss kunna uppgifva hvad de egentligen äro, eller hvad de varit ämnade att utmärka.
Det är temligen säkert, att häradsthinget alltid hölls på ett och samma ställe, eller med andra ord, att hvarje härad hade sin bestämda thingsstad. Exempel finnas visserligen på motsatsen, men dessa äro så enstaka, att de icke torde bevisa så serdeles mycket. Då man nu känner Nerikes äldsta indelning i elfva härader, så skulle, i fall det antagandet vore grundadt, att dessa stenkretsar utvisa häradernas forna thingsplatser, elfva sådana stensättningar vara det högsta antal, som kunde finnas i Nerike, förutsatt att ingen enda gått förlorad, alltsedan den tid de voro i bruk. Men nu är deras antal nära dubbelt så stort, eller icke mindre än tjugu, hvarförutan man med visshet kan förutsätta, att några eller flera äro förstörda genom landets utvidgade uppodling. De tjugu stensättningarna äro dertill fördelade så, att under det två härader alldeles sakna dem, hafva andra en eller två, och tvenne härader, Kumla och Grimstens, hvardera icke mindre än fem domareringar, af hvilka flera ligga alldeles tillsammans på ett ställe. För att nu påstå, att hvar och en sådan stenkrets utmärker en thingsplats, måste man också medge, att våra förfäder väl mycket slösat med att uppresa domareringar. Niotalet, som är det vanligaste i Nerike, då alla stenarna i ringen äro i behåll, stämmer icke heller öfverens med det urgamla bruket af en tolfmannanämnd, med mindre man icke vill inlåta sig på de äfventyrligaste gissningar
