och med en äldre fornforskare[1] påstå, att i Nerike skulle varit brukligt att hafva en nämnd af endast sex personer, och att de tre stenar, som icke upptogos af nämnden, voro ämnade för domaren och två åldermän (!). Stenarnas storlek och form är vanligen ock sådan, att de icke gerna kunnat begagnas som sittplatser. Och det förtjenar slutligen anmärkas, att knappast något enda af dessa domaresäten ligger i närheten af de ställen, der häraderna nu hafva sina thingsplatser, fastän man vet, att somliga af dessa i århundraden varit der de nu äro.
De angifna förhållandena synas oss tala temligen bestämdt emot den gängse föreställningen, att “domareringarna” utmärka ställen, der våra förfäder samlades för att slita sina tvister och öfverlägga om sina gemensamma angelägenheter. Vi ega dock ett minnesmärke, som, fastän det icke upphäfver som regel, hvad vi sagt, likväl besannar satsen, att ingen regel är utan undantag. Vid Mellösa, endast några famnar från södra kyrkogårdsmuren, stå nemligen på en grusbacke tvenne rasta stenar, qvarlefvor efter en gammal stenkrets, som genom grushemtning blifvit raserad. Platsen är öfver hela nejden känd under namnet thingsstaden, och en allmän sägen förmäler, att det forna Mellösa härad här haft sin thingsplats. Vi ega dertill ett skriftligt vittnesbörd, som i sin mån talar för samma traditions sanning, nemligen ett fastebref[2] af år 1381, deri Nisse Knutsson, “häradshöfding uti Mædhellösa härad” i Nerike, lemnar fasta på ett öresland jord i Köpberga i Mellösa socken, hvilken jord biskop Thord i Strengnäs hade köpt af en Johan Petersson i Lennäs för 12 mark svenskapenningar. Brefvet är utfärdadt die 5:tæ Agathæ virginis (d. 5 Febr.) apud ecclesiam Mædhellösa (vid Mellösa kyrka), och visar, att häradet åtminstone då hade sin thingsstad vid kyrkan.
Vida antagligare är den mening, som blifvit yttrad af senare forskare, att domareringarna helt enkelt äro grafminnen,
