endast varit löst hopkastade, så att muren bildar ett lutande plan emot berget, förmodligen på det att de, som voro inne i borgen, vid ett anfall lätt skulle kunna springa upp på muren, och troligen äfven derför, att man betjenade sig af de hoprösade stenarna till kastvapen emot en anstormande fiende. På berget inom ringmuren har legat träbyggnader eller blockhus, men af hvilka nu alla spår äro försvunna. Deremot träffar man i en och annan borg ett slags brunnar eller vattencisterner, nedsprängda i berget. På Boshälla-skans i Wiby finnes en sådan vattenbehållare, 12 fot bred och 20 fot lång, som nu är fylld med dy och starrväxter, men som, enligt de kringboendes berättelse, skall vara mycket djup och sällan sakna vatten, icke en gång under de varmaste somrar. För kommunikationen med den yttre omgifningen, hade hvarje ringmur en eller flera ingångar eller portar. Dessa voro, i öfverensstämmelse med det hela, af den mest primitiva art, och bestodo endast af en öppning i muren, som, vid befarade angrepp, tilltäpptes med stenar eller risbråtar.
En mening, som förr yttrades med anspråk på att gälla som en ovedersäglig sanning, var, att våra gamla borgar skulle vara lemningar från vikingatiden, och deras läge häntyda på ett så högt vattenstånd i äldre tider, att vikingen kunde lägga sina skepp under borgen, hvadan man ofta, får höra talas om igenvallade vattendrag, om jernringar i bergen, vid hvilka skeppen varit fästade, med mera sådant. Hvad beträffar det första påståendet, att borgarna utgjort tillhåll för vikingar, så eger nog detta sin riktighet med de fästen, som äro belägna vid eller i närheten af hafvet, men kan alls icke lämpas på de borglemningar, hvilka, såsom förhållandet är i Nerike, ligga midt in i landet, så vida man nemligen icke med ordet viking förstår hvar och en, som hade röfveri eller andras plundring till näringsfång; och således äfven dem, som utöfvade detta till lands med samma djerfhet, som vikingen på hafvet, ehuru härjningstågen in i landet skedde utan ostentation och saknade alla spår af den ridderlighet, som likväl icke kan frånkännas det egent-
