tydelsefulla namnet Sigtryggsberg. De spår efter fasta byggnadsverk och dyrbara väganläggningar, som för icke längesedan voro synbara, antyda att stället varit bebodt af någon rik och myndig man, och traditionen säger uttryckligen, att här varit en borg, i hvilken konung Olof den Helige gästat. Lägger man härtill den allmänt gängse sägnen, att konung Olof, under sitt vistande på Sigtryggsberg, skall hafva döpt traktens hedningar i en källa, som ligger några hundra alnar söder om borgen, och hvilken källa efter honom blifvit uppkallad S:t Olofs källa, och in i senaste tider hållen i stor helgd samt äfven brukad till offerkälla, så torde billigt böra medgifvas, att Sigtryggsberg med vida bättre skäl, än både Göksholm och Köping, kan göra anspråk på att anses som Sigtryggs omtvistade hemvist. — Vi sade, att fornsagorna icke närmare uppgifva eller antyda hvarest i Nerike Sigtryggs gård varit belägen. Någon ledning lemna de dock. Sturleson säger, att då konung Olof nödgades fly från Norge, tog han vägen öfver Edaskog, genom Vermland till Vassbo, och dädan öfver den skog, der vägen ligger, och kom fram i Nerike. Der bodde en mäktig och rik man, som het Sigtrygg. — Den gamla vägen mellan Sverige och Norge gick genom Vermland till Vassbo i Vestergötland och derifrån upp genom Tiveden till Nerikesslätten. Ordalydelsen hos Sturleson[1] — yfir skóg þann, sem leid ligger (öfver den skog, der vägen ligger) — visar tydligen, att konung Olof följde den vanliga vägen, hvilken från Tiveden gick genom Viby och Hardemo, och sedan följde sandåsarne genom Kumla och Mosås till Örebro, eller, som det då hette, Eyrarsund. Uttrycket hos Sturleson[1] — þar var fyrir (der var bosatt) — tyckes äfven antyda, att Sigtrygg bodde vid sjelfva vägen, hvilket äfven passar in på Sigtryggsberg.
En annan fråga är, hvem var denne Sigtrygg och hvad känner man om honom? Ingenting mera, än att han var en mäktig och rik man; men hans närmaste afkomlingar äro oss icke okände. I den af Keyser och Unger utgifna Saga Olafs
