Sida:Nerikes gamla minnen 1868.pdf/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

60

hinn Helga uppräknas Sigtryggs ättlingar till fjerde led, och hos Sturleson får man af Olof den Heliges, och i synnerhet af Sigurds, Inges och Östens Saga närmare reda på denna slägt.

Sigtrygg hade en son Ivar, och denne åter en son, som hette Sune. Denne Sune Ivarsson, som af Rosenhane göres till samtida med Blotsven och Erik Årsäll, var gift 1:0 med Astrid, en ättling af Harald Hårfager i Norge och dotter af Ögmund Ormson med Finn Arnessons dotter Sigrid, och 2:o med Ingrid från Danmark, dotter af Peder Torstensson till Berg och Cecilia Skjalmsdotter. Med sin första gemål Astrid hade Sune Ivarsson en son Carl, Göta Jarl, hvilken värdighet fadren, enligt Stjernman, före honom skall hafva innehaft. Denne Carl Sunesson omtalas i sagorna såsom en mägtig och äregirig man. År 1135 höll han på eget bevåg, och utan att derom tillsäga konung Sverker, ett möte med norska konungen Harald Gille på gränsen, der denna bestämdes emellan Götaland och Norge. Hans äregirighet, som fick ytterligare näring genom hans giftermål med Brigitta, Harald Gilles dotter med Ingrid Ragvaldsdotter, synes till och med hafva förledt honom att eftersträfva Norges konungakrona. — Då Sigurd Slembidjakn, efter mordet på Harald Gille, hade uttagit den stympade Magnus Blinde ur Holmklostret i Throndhjem, för att gemensamt med honom skaffa anhängare, men båda blifvit slagna i det olyckliga slaget vid Mynne i Raumarike våren 1137, och Magnus måste fly, begaf han sig öfver till Jarlen Carl Sunesson i Vestergötland. Magnus och hans män förstodo väl att reta Carls ärelystnad. Norge — sade de — låge nu öppet för en kraftig inkräktare. Ländermännerna styrde landet, men voro sinsemellan oense för afunds skull, så att ingen samdrägt fanns dem emellan. Jarlen lyssnade begärligt till deras tal, samlade en mängd folk och drog in i Viken för att infalla i Norge; men Thiostulf Aalesson och Amund Gyrdarsson mötte honom på Krokaskogen i Särbygds härad, der Carl blef slagen, och måste med nesa återvända till Vestergötland 1138. Efter den tiden vet hvarken Svenska eller Norska historien att förtälja något om Carl Sunes-