84
oljefärg för att göra den högt sittande stenens ristningar rätt synliga för den, som betraktar dem nerifrån marken. Det är sannolikt denna sten, Liljegren afser med 1028, ehuru, om man jemför inskrifterna, en förvexling med den längre fram omnämnda Väsbystenen (L. 1038) är alldeles påtaglig. Ristningen är af följande innehåll:
ᚦᚯᚢᚭᛦ ᛬ᛅᚢᚴ᛬ᛏᚢᚱ..᛬ᛚᛁᚢ᛬ᚴᚽᚱᛅ᛬ᛘᛅ...ᛦ᛬ᛒᚱᚢᚾᛅ᛬ᚠᛅᚦᚢᚱ᛬ᛋᛁᚾ᛬ᛅᚢᚴ᛬ᛘᚯᚦᚢᚱ᛬ᛋᛁᚾᛅ᛬ᚼᚢᛚᛘᚢ᛬
ÞOUA(n)UR (l. ÞOUTAR) AUK TUR .. LI(T)U KERA MA[RKI IFT]R BRUNA FAÞUR SIN AUK MOÞUR SINA HULMU.
Det är: Thoua(n)tr l. Thoutar auk Tur .. litu gera marki itir Bruna fathur sin auk mothur sina Hulmu.
(Thoua(n)tr l. Thoutar och Tur .. läto göra märke (minnesmärket) efter Bruni fader sin och moder sin Hulma.)
4. Glanshammars kyrkogårdsmur. (Lilj. 1029)
Liljegren omnämner, utom den nu beskrifna, för Glanshammar ännu tre runstenar, nemligen en i kyrkodörren (n. 1026), en i sakristiedörren (n. 1027) och n. 1029. Af dessa äro
