Sida:Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, band 2.djvu/238

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
495
GORGO, ÖRNEN

att jag ämnade lämna dig kvar i fångenskapen? Sätt dig nu opp på min rygg, så ska jag föra dig tillbaka till dina reskamrater!»

»Nej, det är omöjligt,» sade pojken, »Jag har gett mitt ord på att stanna här, tills jag blir frigiven.»

»Vad pratar du för dumheter?» sade Gorgo. »Först har de fört hit dig mot din vilja, och sedan har de tvingat dig att lova att stanna här! Du kan väl begripa, att ett sådant där löfte behöver man inte hålla.» — »Jo, det är jag allt tvungen till ändå,» sade pojken. »Du ska ha tack för välmeningen, men du kan inte hjälpa mig.»

»Kan jag inte?» sade Gorgo. »Det ska du snart få se.» Och i detsamma fattade han om Nils Holgersson med sin stora fot, höjde sig med honom upp i himlens sky och försvann i riktning norrut.