’Jag förstår inte vad fiskmåsen menar med sina öar och uddar,’ sade hon. ’Jag har bara farit fram över stora fält och de skönaste blomsterängar. Aldrig förr har jag sett ett land, som är genomskuret av så många stora floder. Det var mig en glädje att se dem, breda och mäktiga, i lugnt lopp färdas över den jämna slätten. På flodstränderna ligger gårdarna så tätt som utmed en stadsgata, och vid älvmynningarna finns städer, men för övrigt är landet mycket ödsligt. Om slättfåglarnas folk vill lyda mitt råd, bör det genast flytta mot norr.’
Efter lärkan kom tjädern, som hade flugit över mittlandet.
’Jag förstår varken vad lärkan menar med sina ängar eller fiskmåsen med sin skärgård,’ sade han. ’Jag har inte sett annat än furuskogar och granskogar under hela resan. En mängd stora mossar och många forsande och strida älvar finns där också, men allt, som inte är mosse eller älv, är mörk barrskog. Inte har jag sett åkerfält, inte har jag sett människoboningar. Om skogsfåglarnas folk vill lyda mitt råd, bör det genast flytta mot norr.’
Efter tjädern kom lommen, som hade granskat landbältet bortom skogstrakten.
’Jag förstår inte vad tjädern menar med sin skog, och inte heller vet jag var lärkan och fiskmåsen har haft sina ögon,’ sade lommen. ’Det är knappast något land däroppe. Det är idel stora sjöar. Mellan sköna stränder blänker djupblåa fjällsjöar, som utgjuter sig i dånande vattenfall. Jag såg kyrkor och stora kyrkbyar vid somliga av sjöarna, men andra låg öde och fredade. Om insjöfåglarnas folk vill lyda mitt råd, bör det genast flytta mot norr.’
Till sist talade snösparven, som hade flugit fram utmed landsgränsen.
’Jag förstår inte vad lommen menar med sina sjöar, och inte heller begriper jag vad tjädern och lärkan och fiskmåsen kan ha sett för ett land,’ sade han. ’Jag har däroppe i norr funnit ett stort fjälland. Inga slätter har
