Sida:Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, band 2.djvu/300

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
557
VÄSTERBOTTEN OCH LAPPLAND

ingenting, eftersom han hade bett, att hon inte skulle väcka de andra.

Tummetott kysste den gamla mor Akka på båda kinderna, och sedan började han berätta för henne hur han hade blivit förd till Skansen och kvarhållen där i fångenskap.

»Nu ska jag tala om för er, att Smirre räv med det avbitna örat satt fången i rävboet på Skansen,» sade pojken. »Och fast han hade varit bra svår mot oss, kunde jag inte låta bli att tycka, att det var synd om honom. Det fanns många andra rävar i den stora rävborgen, och de trivdes bra nog, men Smirre satt jämt och såg bedrövad ut och längtade efter friheten. Jag hade fått många goda vänner där, och en dag fick jag höra av lapphunden, att en man hade kommit till Skansen för att köpa rävar. Han var från en ö långt ute i havet. De hade utrotat alla rävar borta på hans ö, men nu höll råttorna på att ta överhand hos dem, och de önskade rävarna tillbaka. Så snart jag hade fått veta detta, gick jag till Smirres bur och sade till honom: ’I morgon, Smirre, kommer människorna hit för att hämta ett par rävar. Smyg dig då inte undan, utan håll dig framme och laga, att du blir infångad, så får du din frihet tillbaka!’ Och han lydde mitt råd, och nu springer han fri omkring på ön. Vad säger ni om detta, mor Akka? Var det handlat efter ert sinne?»

»Det var handlat så, att jag skulle ha velat göra det själv,» sade förargåsen.

»Det var då väl, att ni var nöjd med detta,» sade pojken. »Nu är det en sak till, som jag måste fråga er om. Jag såg en dag, att Gorgo, örnen, den där, som hade kämpat med Mårten gåskarl, fördes fången till Skansen och sattes in i örnburen. Han såg ömklig och bedrövlig ut, och jag funderade på att fila sönder ståltrådstaket över honom och släppa ut honom. Men så tänkte jag också på att han var en farlig rövare och fågelätare. Jag visste inte om jag gjorde rätt, ifall jag släppte lös en sådan illgärningsman, och jag tyckte, att det vore kanske bäst