Sida:Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, band 2.djvu/428

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
685
RESAN TILL VEMMENHÖG

och frågat: »Ser hela världen ut på det här sättet? Ser hela världen ut på det här sättet?»

»Vänta, vänta! Ni ska snart få veta hur det ser ut i en god del av världen,» hade de gamla svarat.

När vildgässen hade rest över Hallandsås och kommit ett stycke framåt Skåne, ropade Akka: »Titta nu ner! Se er omkring! Så här ser det ut i utlandet.»

Just då foro de över Söderåsen. Hela den långa höjden var klädd med bokskogar, och i skogarna voro inbäddade sköna, tornprydda slott. Mellan träden betade rådjur, och på skogsängarna lekte harar. Jakthorn ljödo ur skogarna, hundarnas vassa skall hördes upp till den flygande skaran. Breda vägar slingrade mellan träden, och på dem kommo herrar och damer åkande i blänkande vagnar eller ridande på präktiga hästar. Ringsjön utbredde sig under höjden med det gamla Bosjökloster liggande på ett smalt näs. Skäralids klyfta skar genom åsen med en å i djupet och klippväggarna klädda med buskar och träd.

»Ser det ut så här i utlandet? Ser det ut så här i utlandet?» frågade gässlingarna. — »Så här ser det ut, där det finns skogklädda åsar,» skrek Akka, »men det är inte så ofta. Vänta, ska ni få se hur det vanligen ser ut där!»

Akka förde vildgässen vidare mot söder till den stora skånska slätten. Den låg där med breda åkrar, med betfält, där betplockarna gingo fram i långa rader, med låga, vitlimmade, kringbyggda gårdar, med otaliga små vita kyrkor, med fula, gråa sockerfabriker, med småstadslika köpingar omkring järnvägsstationerna. Där lågo torvmossar med långa rader av torvhögar, stenkolsgruvor med svarta kolhögar, vägarna löpte fram mellan alléer av klippta pilar, järnvägarna korsade varandra och bildade ett tätt nät över slätten. Små bokomkransade slättsjöar blänkte fram här och där, prydda med var sin präktiga herrgård.

»Se nu ner! Titta väl efter!» ropade förargåsen. »Så här ser det ut i utlandet ifrån Östersjöns kust ända till de höga bergen, och längre än till dem har vi aldrig farit.»