Sida:Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, band 2.djvu/431

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs
688
HOS HOLGER NILSSONS

kunna se sig omkring. »Jag tycker inte, att det är en dag, sedan jag satt här och såg er komma flygande oppe i luften.»

»Jag undrar om din far har en bössa ?» sade Akka plötsligt. — »Jo, det har han nog,» sade pojken. »Det var just för bössans skull, som jag stannade hemma i stället för att gå till kyrkan den där söndagen.» — »Då törs jag inte stå här och vänta på dig,» sade Akka. »Det blir bäst, att du kommer och möter oss vid Smygehuk i morgon bittida, så får du bli kvar hemma över natten.» — »Nej, res inte än, mor Akka!» sade pojken och sprang hastigt ner från gärdsgården. Han visste inte hur det kom sig, men han fick en känsla av att det skulle hända vildgåsen eller honom själv något, så att de aldrig skulle råkas mera. »Ni ser nog, att jag är bedrövad, därför att jag inte kan få min rätta skapnad tillbaka,» fortfor han. »Men jag vill säga er, att jag inte ångrar, att jag följde med er i våras. Nej, jag vill hellre aldrig mer bli människa, än att jag inte skulle ha fått göra den resan.» Akka sög in luft ett par gånger, innan hon svarade. »Det är en sak, som jag borde ha talat med dig om förut, men eftersom du inte skulle vända tillbaka till de dina, tyckte jag, att det inte var någon brådska. Det kan ändå aldrig skada att ha det sagt.» — »Ni vet nog, att jag gärna vill göra er till viljes,» sade pojken. — »Om du har lärt dig något gott hos oss, Tummetott, så kanske du inte tycker, att människorna bör vara ensamma på jorden,» sade förargåsen högtidligt. »Tänk på att ni har ett stort land och att ni nog kunde ha råd att lämna några nakna skär och några grunda sjöar och sumpiga mossar och några öde fjäll och avlägsna skogar åt oss fattiga djur, där vi finge vara i fred! I all min tid har jag varit jagad och förföljd. Det vore gott att veta, att det funnes en fristad också för en sådan som jag.»

»Nog skulle jag ha varit glad, om jag hade kunnat hjälpa er med detta,» sade pojken, »men jag får väl aldrig någon makt bland människor.» — »Nej, vi står här och