Sida:Nio norska Folksagor och äfventyr.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
34
mumle gåsägg.

han och brodern fingo påsarna sina fulla, och gifva dem två goda stålbågar på köpet, så skulle de få ögat, men till dess detta skett ville han behålla det.

Trollen beskärmade sig och sade, att ingen af dem kunde gå, eftersom de icke hade ögat att se med, men så gaf sig en af dem till att skrika på käringen, ty de hade en käring ihop alla tre också. Om en stund svarade det uppe i ett fjell långt norrut. Nu tillsade henne trollen, att hon skulle komma med två stålbågar och två spann fulla med guld och silfver, och det stod icke länge på förrän hon var der, må tro; då hon nu fick höra, huru det hade gått till, började äfven hon att hota med trollska. Men trollen blefvo rädda och bådo henne att hon skulle akta sig för den lilla getingen, hon kunde icke vara säker för att han icke tog hennes öga också. Så kastade hon åt honom spannen med guld och silfver och bågarna och drog hem i fjellet och trollen, och sedan den tiden har ingen sport, att trollen ha gått på Hedalsskogen och luktat efter kristet blod.




Mumle Gåsägg.

Det var en gång fem hustrur, som gingo på en åker och skuro; alla voro de barnlösa, och alla önskade de att få sig ett barn. Rätt som det var, fingo de se ett orimligt stort gåsägg, mest så stort som ett manshufvud. “Jag såg det först,“ sade den ena. “Jag såg det lika fort som du,“ skrek den andra. “Besitta, skall icke jag ha