sentera kavaljerernas hjälteskara och skildra ett av Göstas upptåg; när romanen förelåg färdig, visade det sig, att nästan varje kavaljer och även de andra bifigurerna fått sitt särskilda kapitel för sig, en novell bland noveller, eller med andra ord en krans av romanser på prosa.
⁎
Ingen av sina gestalter har Selma Lagerlöf ägnat så mycket av sitt hjärtas översvallande kärlek som åt hövdingen själv, hjälten framför alla andra. I sin stora nöd vänder sig Elisabeth Dohna till Gösta Berling med orden: »Men mest tänkte jag på att du kunde vilja göra det, därför att du är god, Gösta, därför att du är en hjälte och kan uppoffra dig.»
Se där Selma Lagerlöfs ideal av en man, av en hjälte!
Gösta Berling är det svenska geniet som aldrig når sin blomning, ty hans omvändelse i romanens slut är en händelse för sig, som föga har att skaffa med hans egentliga personlighet. Han har den olycksaliga gåvan, som är så äkta svensk, att kunna allt och förblir därför på alla områden en genial dilettant. Ur stånd att samla sig kring en uppgift faller han så mycket lättare offer för alla tänkbara frestelser. Anställd som präst i det västra, ödsliga Värmland blir hans tröst att dricka sig in i en annan soligare, rikare värld, och i det avgörande ögonblicket ryckes han av sina dryckeskumpaner in i deras virvel av äventyr och romantiska upptåg. Även hans försök att som informator skapa sig en ny bana misslyckas, denna gång på grund av den demoniska makt han
