110
sitt finger med i spelet. Det är onödigt att här anföra klassiska exempel ur utländsk diktning: Hin Håle är en för den svenska folkfantasien välkänd figur, som med förkärlek blandat sig in i människornas görande och låtande och spelar en minst lika stor roll som vår Herre själv.
Fullt medveten om sitt värks folkepiska prägel visar sig författarinnan vara, då hon skapar en krets av tolv kavaljerer och i kapitlet Julnatten låter Gösta hålla tal för diktens gamla tolvmannaskara, som går fram genom tiderna. Här inflikas orden om Loke och Prometeus, Vallhalls och Olympens upprorsandar, i avsikt att förläna händelserna en mera symbolisk prägel och kanske också för att finna en anslutning till gudamyten. Hela uppträdet i smedjan är visserligen en arrangerad komplott, men det är inte utan att kavaljererna, vidskepliga i sin dubbla egenskap av gamla krigsbussar och värmlänningar tro på att det är något bakom upptåget; kampen mellan ont och gott, som slingrar sig genom sagan, är härmed återförd till sitt primitiva ursprung.
Av författarinnans egna uppgifter framgår att de följande kapitlen skrevos allt efter som ingivelsen blev henne övermäktig utan direkt tanke på romanens helhet. Den allt medvetnare oppositionen mot naturalismen förde till den romantiska stilensgenombrott i de nya kapitlen; från Svartsjö kyrkogård och Amor vincit omnia; senare tillkommo Livets stigar, La cachucha, Brobyprästen. Av dessa fem kapitel står blott ett i förbindelse med Gösta Berling, medan de andra skildra viktiga avsnitt ur de övriga figurernas liv. Härmed är kompositionsmetoden i grund och botten funnen. De första kapitlen pre-
