Hoppa till innehållet

Sida:Nordiska Essayer.djvu/146

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
139

händer. Strax före sin död förnimmer hon tydligare än eljes att det är henne förunnat att utföra undret med David Holm, och först när det är skett, dör hon med ett saligt leende över sitt lilla anlete.

Men det dröjer innan en oböjlig natur sådan som David Holm låter omvända sig. Mot sin vilja har han förnummit en fläkt från höjderna och gripits av livets och dödens majestät i skön förening. Nu vill han trotsa och förhärda sig på nytt. Men till ännu ett dödsläger skall han föras denna sällsamma nyårsnatt. Den varelse han älskat högst av alla ligger för döden — hans broder. Han ligger på sin bädd i fängelset, och nu får David Holm höra vad han tog sig för under sin flykt ur fängelset, hur han vann ett sjukt barns kärlek och frivilligt lämnade sig i myndigheternas händer för att avtjäna sitt straff. Ty han hade lovat sig själv att sedermera förtjäna de pengar som krävdes för att skicka den lilla sjuklingen till havet, där han skulle återvinna hälsan. När han nu varsnar brodern vid sin dödsbädd, ber han denne övertaga sin mission, och David Holm lovar med uppriktigt hjärta att hjälpa barnet. Nu är David Holm räddad, ty han vill ägna sig åt en oegennyttig uppgift, som skall kräva alla hans krafter. Det gäller nu bara att återställa förhållandet till hustrun och att vinna modet att leva och arbeta som en man. David Holm gripes av stor oro att komma för sent till hemmet, och väl framme finner han sina farhågor besannade, hustrun är i färd med att beröva sig själv och sina barn livet. Det är David Holms nyväckta vilja till livet, som räddar dem alla.

Det är själva handlingens grunddrag. Säkerligen