250
Men vad blir resultatet av all längtan efter hem jorden?
Då och då han sitt minne prövar,
när han möter en slöjad blick.
Endast främmande nya typer
långsamt skrida mot bönhus och bank;
— — — — — — — — — — —
Ensam går han på folkfylld gata,
irrar hemlös och knuffar tål.
Tycker han hör hur mänskorna prata
främmande tankar på utländskt mål.
— — — — — — — — — — —
Hemsjuk pilgrim börjar att vakna
och för längtan han funnit bot.
Vad ej finnes han ej kan sakna,
skuddar stoftet utav sin fot.
Lik den vise, som sökte arken
undan flodens våta blokad
uppå bergen i ödemarken,
flyr han ut från den sjunkande stad.
Runt mig hälsa de unga fritt
andra vaknande tider.
Främmande står jag i deras mitt.
Som en vålnad jag skrider.
— — — — — — — — — — —
Kedjad vid livet min stav jag bär.
Rolös kring världen jag ledes.
Längtar dit, där jag icke är.
Främmande allestädes.
Hades sig hämnade.
Skuggornas like
strafflöst av livets frukter ej stjäl.
Skuggornas jämnade
skönhetsrike
vann för eviga tider min själ.
Således än en gång flykten! Strindbergs parafras över sina upplevelser arbetar dessutom med en massa uppräkningar av rätt prosaiska detaljer, eljest ut-
