Dikter av Thorild[1].
Man kan i Thorilds diktning urskilja två olika
riktningar, som tidigt nog framträda i skilda alster.
Den ena är den götiska riktningen,[2] som mot mitten
av 1780-talet får allt mer utpräglade drag av ett
patriotiskt patos och under fängelsetiden samt se
dermera i landsflykten tar sig uttryck i en följd
objektiva bilder och sentenser, samlade under
rubrikerna »Sånger ur Engelbrekts tider» och
»Götamannasånger eller dalvisor».
Av än tidigare datum är dock den rena känslolyriken, som till att börja med söker sig fram i en del under intryck av Gessner nedskrivna prosaiska oden, men som redan i »Passionerna» slår ut i full låga. Ty denna lärodikt är till sin inspiration en lyrisk skapelse, fylld av hela den intensitet, Thorild förfogar över.
Hela den nya tidens lyrik är ju allt från Goethe till en stor del av erotisk och passionerad art. Thorilds erotiska dikter vackla mellan det anakreontiska maneret och den nya stilens omedelbarhet, och det är mera undantagsvis han på detta område lyc-
