Sida:Nordiska Essayer.djvu/280

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
273

Gudomligt skön en flicka
Slingad intill sin älskares själ,
I en alla himlars kyss.

Men då uppenbarar sig »en bister jätte, nämnd Far», och störtar henne i en annans famn. Då gråter skalden av harm.

Sedan visa sig millioner trampade till marken av en ända till vildhet högfärdig tyrann och på dennes vink reser sig en »tredubbelt krönt åsna» som håller ödets bok och läser lagen, varpå hans verktyg rusa ut och mörda tusende trälar. Thor upplyser då om att »detta är ärans fält». Härpå öppnas nya vidder för den häpne skådaren.

Ovan ett högt berg skönjes en »halvt öppnad» himmel med änglar och »helgons skinande kretsar». Men djupt ner i dälden vräker sig en blåröd rök fram, medan djävlar grina runt omkring. Ovanför den vandra åsnor med krona omkring och skräna helig! helig! och folken komma fram till dem med guld, som är deras blod, för att i gengäld få dricka ur en kalk och äta smulor på ett fat; åsnorna skräna:

Hvar droppe släcker ett helvete,
och med hvar smula sväljen I
tusende, tusende himlars fröjd
och desse himlars Gud, Amen!

Ovan templet ses lärda vid sina olika arbeten, och »en ädel vis» förkunnar sin världsåskådning med följande ord:

Hören!
Naturen är levande sanning,
är skönhets och nöjets enda lag

Nordiska essayer — 18