Hoppa till innehållet

Sida:Nordiska Essayer.djvu/295

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

288

Med hafvets och tusende stormars dån.
Väl! jag har sett Verlden!
Väl! rasande hvirfvel
Af ting och af lagar,
Jag ler åt dig!
THORS gnista jag kände,
Och kände hans Harm:
Häll, eviga intet!
Och Konstens blixt som ljungar oss dit!
Häll! svare hvar dödelig stor och fri,
Som glad kan le mot det eviga intet:
Jag ler, jag segrande ler, och tänker
Ödet kan skapa en Verld, jag kan
förakta den.