26
av grand seigneur svenska herremanslater. Germansk är även hans växande ensamhetskänsla och längtan efter hemmets torva, och aldrig är han mera svensk än när han på natten kommer till sin hemtrakt och inte rätt vet om han skall besöka sin sjuke far eller ej för att slutligen tillbringa sitt livs rikaste och lyckligaste månader samman med den enda människa, som förstår honom. Det är svenskt också därför, att de två, far och son, tack vare frost i hjärtat, försummat ett helt livs möjligheter att råka varandra och blott finna vägen till varandras hjärtan under en kort höst.
Hur praktfulla än scenerna i Hades äro, finnes det intet i hela verket som griper en svensk ännu i dag så hårt om hjärtat som pilgrimens hemkomst till den svenska herrgården med sina vindskammare och fruktträd utanför fönstren. Naturskildringen får här en idyllisk innerlighet och en ödslig storhet som återkommer först i cykeln Tiveden och andra dikter om hemmet och barndomsminnen. Det är som om diktaren hela tiden suttit och rullat upp de brokiga bilderna i Hades blott för att låta skildringen av fädernehemmet i sin enkelhet framstå desto skönare. Denne åldring är alltigenom vördnadsbjudande i sitt rika vetande, sin skeptiska, humana livssyn, och i sin svenska splittring av sina krafter stå han och Hans Alienus oss vida närmare än Sardanapal. Sällan har det svenska hemmet, det stilla av tiden oberörda samlivet på en svensk herrgård skildrats så sant och skönt som i dessa oförgätliga kapitel, ett värdigt motstycke till fest- och äventyrsbruset på Ekeby.
Nej, Hans Alienus är en representant för män-
