28
han rör vid skall smulas sönder till stoft. Han är dömd till att vara främling för sin egen tid.
För att förstå Hans Alienus’ kritik av sin samtid måste man fästa uppmärksamheten på att Heidenstam vid själva tidsbestämningen begått en blunder, som för övrigt på grund av hela verkets fantastiska karaktär är förklarlig nog. Hjältens frontställning mot samtiden ger utan gensägelse vid handen att det är fråga om en period som från materiel synpunkt kan kallas materialismens, från ideel naturalismens tidsålder; otaliga utfall mot »den modärna anden», mot den modärna europeismens förfulning och förflackning ha nog så tydliga adresser. Men industrialismen som allmänt fenomen förefinnes väl först efter 1850, och naturalismen var ju vid verkets nedskrivande omkring 1890 ännu den stora riktningen i litteraturen.
Hans Alienus är dock vid verkets begynnelse blott några och tjugu år — hur mycket han åldras under vistelsen i Hades vet man ej, men vid återkomsten till Sverge är han ungeför femtio år; sedan sitter han ungefär tio år ensam på sitt fädernegods och beger sig sedan, redan en gubbe, så småningom ned till mötesplatsen i Westfalen. Hans levnad faller inom artonhundratalet — eller är det diktarens mening att hjältens liv sträcker sig långt över nittonhundratalet? I annat fall skulle den unge Hans Alienus ha vuxit upp i 1840 talets Rom, coh således ej kunnat polemisera mot 80 talets naturalism.
Hur därmed än må vara — det Heidenstamska eposet är en ljungande protest mot artonhundradalets Europa. Den torra vetenskapen har bemäktigat sig sinnena, inbillningens fackla har slocknat,
