78
Skillnaden mellan den värmländska och om man så vill den östergötska romantiken är graden av folklighet, som hos den förra är betydligt mera medveten och utpräglad, en frukt av den gamla värmländska hembygdskulturen. Tegnérs nationella patos förfogar över en storhet och kraft, som icke överträffas av en Fichte och tillika är mera populärt, i tonen mera lätt tillgängligt därför att han alltid är och förblir skald. Hans genidyrkan är minst lika djup som hos den äldre romantiska skolan i tysk kultur, men tillika mera handgriplig, kretsar kring Napoleons och Carl XII:s gestalter, kring ett visst utomordentligt manligt och gärna krigiskt ideal av nordisk kraft, med fäste i den värmländska vinterns stålblåa himmel, snövita fält och frusna vatten.
Huru betecknande är det ej att det Tegnérska lynnets genombrott äger rum i en hyllningsdikt till hembygden, som han har älskat minst lika högt som Geijer. Fredrik Böök har i sin stora Tegnérbok med kraft understrukit betydelsen av den inspirerade dikten Till min hembygd. Med någon förvåning läser man däremot, hur en så inbiten och patriotisk värmlänning som E. G. Lilljebjörn i en översikt av det litterära Värmland, i »En bok om Värmland», förklarar att Tegnérs poesi knappast har några utmärkande värmländska drag. Han står på den ståndpunkten att Tegnérs naturskildringar blott karaktärisera Sveriges land i dess helhet och att de bekanta raderna i Svea »Se kring dig flammande kring fjället fästet svänger» lika så väl kunde ha skrivits av en norrlänning.
Författaren och andra med honom synas här ha
