124
IV.
UTAN KRONA.
1829.
I Leipzig: bebodde Öfverste Gustafsson ett numreradt rum på värdshuset ”Die goldene Säule.” Han spisade i källarsalen ensam vid ett litet bord, dit han sjelf bar ett glas och en butelj dricka. Hans middagsmåltid bestod blott i två rätter mat, tillika med aptitsupen och en liten smörgås. Vin förtärde han aldrig, mer än en gång då han var bjuden på en familjfest hos värden, i anledning af dennes hustrus tillfrisknande efter en barnsäng. Vid detta tillfälle föreslog f. d. Konungen tvänne skålar: en för modren; den andra för barnet. En gång lemnade han ned till värdfolket sin svarta halsduk, med begäran: ”att en bit måtte bli tagen inuti, för att laga ett söndrigt ställe utanpå, som mer föll i ögonen.” Sjelf borstade han sina kläder och stöflor. Han sysselsatte sig mycket med att skrifva, tog aldrig emot besök och gjorde ej eller några, oftare än när han uppbar sina qvartaler; då drack han thé hos bankieren. F. d. Konungen hade sålt sina juveler och utsatt beloppet mot 3,000 riksdaler Sachsiskt kurant i lifstidsränta, af hvilken han knappt lefde upp mer än tiondedelen. Svenskar blefvo hos honom aldrig emottagne: en som gjort försök att vinna inträde, visade han på dörren, hvilket förfarande kan förklaras, dels af farhåga för det efterträdande regenthusets kunskapare, som äfven plägade förkläda sig i deltagandets larf, och dels af harm öfver den 13:de Mars och dess följder. En annan Svensk hade velat lemnat värden en börs med guldmynt och en vexel för f. d. Konungens behof; men värden, kännande de Gustavianska föresatsernas oböjlighet, afslog anbudet. En dag under måltiden i källarsalen, der Öfverste Gustafsson brukade språka med dem som sutto
