32
Der Drachenfels — en kämpavakt vid Rhen!
På skyhög topp, der örnens vingar sväfva,
I fordomtid vid blodig offersten
Bjöd christen jungfru hednisk afgud bäfva:
Då korsets bild mot blodigt gap hon höll,
Från branten, krossad, ormgestalten föll.
På Treuenfels har Liba sitt capell: —
Från härjad borg hon sökte klyftans boning
Med brottslig far, och bad i stormig qväll
Fromt för hans själ ett tecken till försoning:
Då, ljungande från skyn, en blixt sönk ned,
Som dödens frid till bådas hjertan spred.
Se, Rhens Gibraltar![1] med befästad mur,
Från Coblenz speglad uti flodens vågor;
Och der, bekransad af en rik natur,
Bergskedjan, skiftande i solens lågor,
Bär sköna villor i ungdomlig prakt
Och borgar fallna under tidens makt.
Se, Stolzenfels! der alkimisten satt
I biskopsskrud och grubblade, att söka
Ej för sin själ en oförgänglig skatt,
Men guld i degeln, att sin rikdom öka.
En herrlig borg, hvars tornbeprydda vall
Stolt höjer sig vid flodens strida svall.
En gång deroppe, vid fanfarers ljud,
I furstlig prakt var bröllopssalen sirad
För Isabella, Barbarossas brud —
Hon var så skön, af riddarskaran firad,
Att för den blixt, ur ögats himmel bröt,
I blodig strid sig tornerspelet slöt.
- ↑ Ehrenbreitstein.
