Sida:Nordstjernan1843.djvu/89

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

75

bergstrakters allmänna bruk frammantill befästade med styfva bröstvärn, på hvilkas nog öfverdrifvet tilltagna utböjning, den yppiga barmen hvilade, anslöto sig långa, dock icke fotsida kjortlar, der en viss ärbar stelhet i veck och drapering, förorsakad af tygets solida kostbarhet, lustigt afstack mot dess ingenting mindre än allvarsamma färgton. Alla buro solfjädrar, öfverströdda med små stjernor, som glittrade mot den sjunkande solen. Så utrustade, sväfvade omkring oss de rikaste af dessa skönheter, hustrur, döttrar, systrar, brudar af förmögna paktare, landthandlande, vingårdsägare; dock voro jemväl de fattigare, fastän uppträdande med mindre glans och mindre fina slöjor, lika sina medtäflarinnor i styl af fägring och drägt, samt framför allt i hälsa och glädje: allas ögon, stora, svarta, lågande, förrådde ett lyckligt medvetande af en toilett utan klander. — Men också den manliga personalen hade, till Madonnas och hennes moders ära, gjort sitt bästa: den stoltserade ej litet i jackor och korta underkläder af svart sammet, hvita silkesstrumpor, skor med stora silfverspännen; hvartill de yngre hade fogat åtskilligt efter tycke och lägenhet, såsom t. ex. vid hattarne blomsterqvastar, fjädrar och brokiga silkesnäsdukar, vid knäbanden och skorna rosenröda vippor, omkring lifvet skärp af samma färg, och så vidare. I sådant skick kunde ynglingarne, synbart med sig sjelfva ganska belåtne, visst icke tveka att inblanda sig mellan flickorna, dem de artigt fägnade med limon-vatten och annan förfriskning, frukt, bakelse, med mera, som vid kyrkdörrarne fanns att köpa.

Bland denna muntert hvimlande skara sågos äfven romerska herrar och damer majestätiskt upp och ned spatsera; nyss från hufvudstaden ankomna i granna vagnar, som i det gröna, på afstånd, med sina spann dröjde spridda bland träden, misstänkte de förmodligen icke, huru deras nymodiga fransyska klädsel fördunklades af landtfolkets antikartade bonad. Mellertid bidrogo de, i sitt slag, att föröka det helas prakt. Af de förnäma gästerna voro många rätt vackra, och romerska skönheter veta öfveralit göra sig