80
hvit, rörlig, i mångfaldiga bugter sväfvande duk eller slöja. På sidorna gingo männerne, mera spridda, mindre symetriska i klädsel, åtbäfvor och gång.
I Albano voro alla fönster, alla balconer vid storgatan, eller den så kallade Corso, smyckade med nedhängande röda, gula, blå, gröna förlåter, täcken, tapeter, och fullproppade af åskådare. Öfver en lång mur till höger, bakom hvilken en rad af små trägårdar sträcker sig från stadsporten ett stycke inåt staden, nedblickade, under tak af vinlöf, ett oräkneligt antal brunletta, lifliga och nyfikna ansigten. I hufvudkyrkan helsade den heliga Anna, med åtskilliga ceremonier, en större bild af sin dotter, och tog derpå det märkligaste af staden i ögonsigte. Sedermera kom processionen i samma ordning tillbaka, och hemförde helgonet till dess boning. Innan det försvann inom kyrkomurarne, knallades dock åter och knäböjdes på den gröna platsen i flerfaldiga omgångar. Sedan önskade man Madonnas moder en felicissima notte, och processionen upplöste sig. Alla blandade sig om hvarandra i ett brokigt hvimmel, som i temlig brådska strömmade inåt staden, för att der betrakta den sista akten af dagens skådespel. Denna är — en kappränning af hästar; en sak, vid alla italienska folkfester lika oumbärlig, som skott och fyrverkerier. Såsom sylfer eller alfer, trippade af och an i denna menniskoström de ofvanbeskrifna små hvitslöjade flickorna, nu mindre högtidliga i gång och uppsyn; af alla lemnades dem med omsorg plats, och allas ögon följde dem med innerligt välbehag.
Aftonen hade infunnit sig; naturen beredde sig till hvila och svalkade sina barn, som dock slätt icke ville följa hennes exempel. Den förestående kapplöpningens märkvärdighet spände alla sinnen. Midten af storgatan hölls af soldater, icke utan möda, ren och öppen från den påträngande mängden. Ändtligen kom det efterlängtade uppträdet: en knall-raket sprang i luften, och tre hästar, utan ryttare, men utstofferade med band, toffsar och
