79
som åtföljdes af en mängd genom luften fräsande raketer. Ingen märktes finna något opassande i dessa fyrverkerie-anstalter, utan allt sönk på knä med synnerlig tillfredsställelse. Näst efter kom nu den heliga Jungfruns moder, hög och högt buren, med alla ljusen, likt en gloria, församlade omkring sig: nu knallades åter och knäfölls; som vi tyckte, med ännu större ifver. Tåget stod ungefär i tio minuter orörligt, på det man skulle få tid att ordentligen betrakta henne och hennes barn; outsäglig var folkets trängsel och fägnad, att se Madonna, såsom nyfödd, på sin moders armar framträda under den himmel, hvars drottning hon sedan var vorden. Framför bilden gingo, hvardera med ett väldigt vasljus i handen, sex små englasköna flickor, från åtta till tio års ålder, klädda i en smak, som verkligen var himmelsk; lätt höjde sig deras menlösa, lockiga hufvuden, utan allsköns betäckning och besmyckning, öfver de späda gestalterna, som från skuldror till fötter voro höljda i en ätherisk sammanväfnad af snöhvita flor och fransar. Efter dessa flickor, — bland hvilka en, som gick i första ledet, sades vara en romersk prinsessa, följde sex fullvuxna, också, med ljus i händerna, men i albanisk folkdrägt. Man utkorar till dylika förrättningar alltid de vackraste bland bygdens qvinliga ungdom. De gingo med nedslagna ögon och ärbara steg; i deras anleten stod skrifven, med älskvärda drag, en blandning af förlägenhet och glädje öfver denna dem vederfarna hedersbevisning, hvilken i sjelfva verket måste synas dem såsom en af kyrkan sjelf bekräftad kungörelse, att de i fägring öfverträffade alla sina medsystrar. I sällsam motsatts till dessa hvita och glänsande skönheter, slöt sig näst intill dem en hop gamla svarta munkar, från Passionisternes kloster på det fordna Mons Albanus, hvars namn nu blifvit förbytt till Monte Cavo. Derefter kom blomsterkorset och det återstående af processionen, som nu förde med sig en lång, skimrande svans af hela qvinnornas menighet. De gingo så tätt intill hvarandra, att deras skara, sedd på något afstånd, såg ut som en enda stor,
