Den här sidan har korrekturlästs
104
Och Thoras hufvudskål mot muren klang:
Nu föll ett ben, nu åter ett i dagen.
I Sigwaldhs hjerta lifvet söndersprang,
Och tornets ur slog långa midnattsslagen.
Hans panna tumlade mot murens sten:
Den hvita väggen af hans blod bestänktes.
Tre droppar föllo på de spridda ben: —
Så Thora åt förförarn återskänktes.
Förgäfves kalkslås kyrkans gamla mur:
Blod-blomstren ständigt fram ur kalken glimma,
Ännu i dag, då tornets hemska ur
Påminner mördaren om hämdens timma.
