Sida:Nordstjernan1844.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

127

for troligtvis mera, än en gång den vandrare, som, från den leende, solglittrande stranden af Wenern, genom en hvälfd Gallerport passerade in bland de krokiga, oregelbundna byggningar, hvilka, omgifne af en vall och en graf, tillsammans utgjorde det så kallade Ekeby Slott. Om dessa qvadrat-alnar jord, med dess byggnadsmassor och feodala utstyrsel af stenhuggna vapen, med dess högresta tak och svängda, tillspetsade fönster, hade också traditionen otroliga saker att berätta, och ingen bonde vandrade, sedan skymningen inbrutit, utan en mera eller mindre stark hjertklappning öfver den knarrande vindbryggan. I den ena källarn till höger hade en son låtit ihjälhungra sin far, och i den till venster hade en Jude blifvit lefvande stekt på halster. I fönstret der, det tredje från östra sidan, hade, för en guldlockig Pages skuld, borgfrun blifvit nedstött af sin svartsjuka gemål, och tre blodsdroppar, som stänkt upp på panelen, skola aldrig kunna utplånas, hvarken med lut eller fläck-vatten, innan Segerstamska slägten dött ut, och en ny ägare kommit i dess ställe. Der i den lilla, dunkla trädgården, som ligger, bäddad djupt undan solstrålarne, i sjelfva vinkeln af ruinen, skall Drottning Kerstin, vid ett tillfälligt besök på Slottet, haft ett nattligt möte med en hofherre som hon — så lydde berättelsen — flere år derefter låtit mörda i Frankrike. Här på sjelfva taket, just der vindflöjeln svänger sin bleck-drake i luften, hade, efter slutadt dryckeslag, en Riddare grensle öfver en af luckalerne satt sig att sofva middag, och, ehuru temligen sned, likväl, under ett par timmars orolig sömn, lyckats behålla balansen och, utan vidare äfventyr, åter igen kommit under tak. I den här brunnen hörde man, hvarje natt klockan tolf, jernkedjan, gnisslande, löpa ut och brunns-hinken, plaskande, slå ner i vattnet — husfolket, som härvid ångstande vände sig i sina sängar, påstod, att det var trollen, som dymedelst försågo sig med sitt vattenbehof, och åtskillige trodde sig till och med hafva märkt en stymmelse till det egna, gurglande ljud, som uppstår, då