Sida:Nordstjernan1844.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

136


Mången annan skulle hafva sagt: ”Han stupade i envig, gift man, för en vanryktad qvinnas skull. Han dog ovärdigt sina förfäders ädla föredömen. De föllo för Sverige, på slagfältet. Han föll, utom lagen, i förstulen strid.”

Men någon gång qväller det en källa till tröst ock hugsvalelse äfven på djupet af fördomen, ur hvilken till och med annars öfverlägsna naturer icke försmå att berusa sig, serdeles om deras enskilda smak dymedelst finner sig tillfredsställd. Det gamla Riks-Rådet måste i sina aristokratiska illusioner söka tröst åt ett förkrossadt faderhjerta.